Lördag: bakverk och flodhästar

Ett stort åskväder parkerar över Budapest natten mot lördag. Som Gotland i juli var det visst. Regnet vräker ner och det blixtrar och dundrar.
Men när vi vaknar på lördag morgon skiner solen varm från blå himmel.

Vi promenerar ner mot Café Gerbeaud. Vi har siktat in oss på ett överdådigt förmiddagsfika där. På Gerbeauds uteservering sitter vi utmärkt. Servitrisen tar upp vår väl tilltagna beställning och snart bär hon in glassar, pannkakor och en samling av caféets populäraste bakverk! All in med andra ord. Jag älskar det, och kommer att drömma mig tillbaka närhelst jag tvingas välja en trist delicatoboll i trist miljö.

Mätta och glada traskar vi vidare. Vi hoppar vi på vår gröna buss och åker förbi den fantastiska operan och det skrämmande museet Skräckens hus. Vid Hjältarnas torg kliver vi av. Man kan tycka att vi inte skulle önska mer att äta, men vi har inte skyndat oss, så timmar har gått och en majskolv från ett gatustånd lockar.

Stärkta av majs tar vi oss an torget. Kolonnen i mitten är 36 meter hög och har ett fundament som inbjuder till klättring.

Bakom Hjältarnas torg ligger Stadsparken. Där trivs vi en bra stund. Sonen är överlycklig över studsmattorna där man får hoppa 5 minuter för en billig peng. Dottern tar sig an lekparkerna med liv och lust.

Vi väntar på svägerskan med familj som ska anlända när som helst. Under tiden beställer vi lunch på en liten servering. Och så kommer de. Kusinkramar och kära återseenden. Äntligen är vi här!

Eftermiddagen spenderas på Budapest zoo. Giraffer, elefanter, flamingos och frustande flodhästar (som skrämmer livet ur mig) glädjer både vuxna och barn. Vi hinner inte se hela parken, utan får fortsätta nästa gång. Vädret är strålande.

Från Zoo åker vi med världens näst äldsta tunnelbana. Den invigdes 1896 och bara Londons tunnelbana är äldre. Stationerna på den äldsta sträckan är vackert inredda med kakel och mörkt trä.

Budapest

Jag gjorde det. Jag åkte söderut från Stockholm när kollegorna vände mot norr.

Familjen och jag strålade samman på Connect hotel vid Arlanda. Förvirring uppstod när vår rumsbokning inte fanns. Den hittades senare under namnet ”Jan”. Ännu ett namn att kalla min man alltså. Det är inte första gången han får ett nytt namn i samband hyrt semesterboende.

Vi vaknar fredag morgon i ett soligt Stockholm och beger oss ut till Arlanda för att fortsätta ner till Budapest. Allt går enligt planen och vi landar i ett varmt, men mulet, Budapest klockan 12.00.

På väg in från flygplatsen kan jag inte se mig mätt på den fylliga grönskan och på vallmon som blommar i vägrenen. Det ser ut som Gotland i juli, säger jag. Men nu är det väl maj, säger sonen. Precis…

Vi installerar oss i lägenheten vi har hyrt och äter en sen pizzalunch. Eftersom vi inte har besökt Budapest tidigare, och är lite trötta efter resan, bestämmer vi oss för att en sightseeingbuss är eftermiddagens färdmedel.

Barnen tycker att en buss utan tak är fantastiskt spännande. Maken och jag blir charmade av vyerna nere vid Donau, uppe på Gellertberget och vid Fiskarbastionen. Vilken vacker stad!

Vi hoppar av bussen när vi är nöjda. Biljetten räcker i morgon också och det finns mer att se. Vi strosar mot lägenheten, äter glass och funderar över hur vi ska orka äta någon middag efter den mastiga och sena lunchen.

Vi tar med oss hamburgare hem, men ingen orkar äta särskilt mycket. En dusch och hopp i säng, så sover två små.

Sommar

Jag ger mig ut tidigt och hinner se några kilometer av den fantastiska stranden innan frukost. Men också en bit av en vacker gångstig. Vilken underbar miljö att vara i.

På förmiddagen kommer solen. Utbildningen som vi är här för att gå lever upp till våra höga förväntningar. Och de var riktigt höga.

Efter en intensiv dag, med mycket att ta in, är det ljuvligt att upptäcka att vi som hotellets gäster har fri tillgång till deras spa. Vi badar, bastar, skålar och vilar tills det är dags att byta om till middagen.

Dag nummer två börjar med en promenad i försommaren. Det är grönt och det doftar. Doften och all den gröna färgen går rakt in i tomma energidepåer och fyller på.

Utbildningen fortsätter att hålla hög klass och högt tempo. Kursledaren är en duktig pedagog och vi kramar om henne och tackar när den andra dagen är över.

Sommaren kommer till Tylösand under torsdagen och när utbildningen slutar lägger vi oss på stranden. Vi har ett par timmar över innan taxin kommer. Det är en fullkomligt overklig känsla att ligga i varm sand och bara vara.

När vi landar i Stockholm är det betydligt svalare. Brr! Den som ändå fick åka söderut igen…

Långt bort

Jag landar i Halmstad på tisdag kväll och fortsätter ut till Tylösand. Solnedgången i havet är makalös och när vi har ätit en sen middag går vi ner på stranden och andas in våren och havet.

Nu väntar två intensiva utbildningsdagar som jag och mina kollegor har sett fram emot.

En gång till

Munspel, saxofon och piano. Jäkligt snygga instrument.

Jag har en Springsteen-låt på hjärnan hela tiden. Antingen The river, Born to run, Dancing in the dark eller Badlands. Det varierar lite över dagen. Jag önskar att jag fick se konserten en gång till. I kväll.

Vi har vabbat oss genom en kortvecka. En riktigt skruttig dotter har inte lämnat soffan. Finalen kom på onsdag kväll när det i stället för dansuppvisning på stora scenen blev två timmar på Primärvårdsjouren med en sprucken trumhinna. Vilken otur. Men sedan blev det bättre. Febern gick ner och penicillinet fanns i tablettform också. För hu, vad äckligt det smakade!

Så, vi tittar ut lite yrvaket denna långhelg och undrar vad som hänt sen sist.

Lite nytt  och lite grönt. När solen tittar fram är det väldigt fint.

Och här är Dancing in the dark från i lördags. Som ett lyckopiller.

 

Ny

Söndag morgon. Solen lyser stark genom takfönstret i gästrummet. Konserten känns fortfarande i kroppen och en del av mig skulle gärna stanna här i våren. Men dottern har fått feber och jag vill hem och krama henne.

Innan vi åker norrut måste vi bara hälsa på en alldeles ny människa. Han går från famn till famn och sover sig igenom vårt besök i sin mammas, pappas och mormors armar. Han är tre dagar gammal. När vi ses nästa gång kommer han att vara nästan två månader. Livet!

Skogen och musiken

Maj öppnar storslaget med en helg i Stockholm och Bruce Springsteen på nya Friends arena.

Vi kommer fram till vännerna på fredag kväll. Stockholm och Vällingby vårblommar och det är lätt att förstå att det här kommer att bli en riktigt bra helg.

Lördag förmiddag tillbringar jag och väninnan i skogen. Det är där man ska vara när man är ledig. Det känns tydligt. Naturen fyller på.

Solen är på sitt allra bästa humör. Det är värme och blommor. Det är 16 grader i skuggan och grillad lammkorv i trädgården när vi kommer tillbaka. Vi lyssnar givetvis på The Boss.

Till middag bjuds vi på grillad biff och maffig sallad. Kanske borde vi ha druckit amerikanskt öl till, men vi dricker australiensiskt rödvin. Det går utmärkt.

Två i sällskapet tar på sig svarta skinnjackor när det är dags att gå. Men en av dem får byta till en annan jacka efter protester. Tyvärr.

Så fort vi lämnar radhuset och börjar gå mot busshållplatsen är vi en del av drygt 55 000 människor som ska ta sig till Friends arena. Alla som kliver på bussen i Vällingby ska dit. Alla som tar pendeltåget från Sundbyberg också. Och när vi kliver av tåget för strömmen av människor oss till de extrainsatta bussarna. Det går inte längre att välja att åka någon annanstans. Det är bara att följa med. Mot Bruce Springsteen!

Det känns som en sommarkväll utanför arenan. Och vilken arena! Det är ofattbart många som ska se konserten och alla får plats i den här silverfärgade kolossen.

I folkhavet hittar vi fler av våra vänner och hinner ta en öl och prata om den gamla goda tiden med dem.

Sen kommer Bruce, och The E Street Band, och bara s p e l a r. Järnet. I tre timmar. Det är stort och det är fantastiskt bra. Musik som känns i magen och i hjärtat. Jag blir förälskad. Jag kan ju egentligen inte min Bruce utan har mycket att lära. En novis som mig är kanske lätt att förföra, men även sällskapets rutinerade fan är nöjd. Förutom med vissa låtval. Och ljudet. Det får bli bättre till nästa gång.

Extrabussarna får det lite trixigt när alla ska hem. Bland alla glada, men kanske lite förvirrade, fans är det trafikvärdar, avspärrningar och poliser. Men till slut tar vi oss till Sundbyberg. Där hittar vi en taxi så att vi kan få komma hem till köket i Vällingby, dricka en kopp te, summera och gå och sova.